En tacksam nyexaminerad affärsutvecklares tankar!

On 2015/06/09 by Patrik Appelquist

För nästan exakt tre år sedan kom jag hem från Nicaragua. 15 månader hade jag bott där. 12 av dessa 15 månader jobbade jag med barn som bodde på en soptipp. Plötsligt stod jag i centrala Stockholm och kände mig, inte hemma, utan som en Chele Pelón (rakad viting) i New York. Jag fick en omvänd kulturkrock, i mitt eget land. Jag smusslade med mobilen så att ingen skulle se vilken ”flashig” smartphone jag hade, jag hade alltid en hand på plånboken i fickan och jag hoppade till av rädsla varje gång det kom varmvatten ur kranen på handfatet. Det var en fantastisk känsla. Plötsligt behövde jag inte smussla med mobiltelefonen längre, plånkan kunde få ligga där i fickan utan handens beskydd och varmvatten i kranen…vilken lyx det är alltså!

Något mer som är lyx i Sverige är utbildning. Kan du fatta att jag inte behövde betala en enda krona för att gå en treårig universitetsutbildning för att bli affärsutvecklare? Kan du fatta att jag dessutom fick bidrag varje månad som täckte delar av mina kostnader som student i Sverige? Fy fan vad jag har det bra alltså. Manu Chao har gjort en rätt skön låt som heter ”la vida es una tombola” eller ”livet är som ett lotteri” och jag är så jävla lyckligt lottad som råkar komma från Sverige. Ibland tänker jag på det och funderar hur annorlunda mitt liv hade sett ut om livets lotteri hade gjort att jag hade fötts i…typ Nicaragua. Om jag hade vart bror eller kanske på riktigt far till lille Kevin som kallade mig för pappa när jag var där. Om jag, precis som han, hade vuxit upp med en alkoholiserad pappa på en soptipp. Om jag hade bott i ett land där det bara är övre medelklassen och överklassen som har råd att utbilda sig. Om jag hade vuxit upp i ett land där inte ens doktorer och advokater tjänar bra pengar. Vem hade jag vart då? Vad hade jag gjort? Vem hade jag blivit?

lille kevin

Kevin

Har du tänkt en liknande tanke någon gång? Det är så lätt att ta allt för givet. Jag vill inte göra det. Jag är så innerligt tacksam att jag råkade födas i ett land som är relativt fritt från korruption och förskonat från krig i nutiden. Jag är så innerligt tacksam att jag utan några större konstigheter eller ekonomiska ansträngningar kunde ta min kandidatexamen på Linnéuniversitetet. I Macau (Kina) träffade jag en kille (kines) som berättade hur härlig han tyckte min livsstil verkade vara. Hur frigjord och individualistisk jag var, på ett bra sätt. Vi sågs ofta utanför byggnaden där jag bodde. Oftast så satt jag där med en god vän och drack några öl (fast man inte fick) efter plugget. Jag berättade om mina dåvarande planer i livet å hans ögon sken upp samtidigt som hans ansikte avslöjade en nyans av avundsjuka. När han berättade att han var den enda sonen i familjen och att hans föräldrar spenderat/investerat vartenda korvöre på hans utbildning och att de förväntade sig return on investment (ROI) asap så att de kunde börja leva ett drägligt liv och så småningom pensionera sig så förstod jag varför. Han var jättenöjd över att ha fått en utbildning men han kommer förmodligen aldrig att kunna förverkliga sig själv och fullfölja sina galna drömmar som alla unga människor har, oavsett vart man kommer ifrån. Prio ett är alltid någon annan, familjen.

Plötsligt inser man hur enormt många möjligheter och valmöjligheter vi har i Sverige. Betald utbildning och i princip ingenting som håller oss tillbaks från att förverkliga oss själva. Världen ligger som en boll framför våra fötter och vi har möjligheten att leka med den precis som vi vill, för vi kan. Vi kan göra det som många andra knappt kan drömma om. Vi har fötts som små Zlatans på vår hemmaplan Friends Arena, bollen ligger i princip på mållinjen och vi behöver bara toucha den för att det ska bli mål. Men eftersom vi är Zlatan så klackar vi in den, eller hur? For the show, det kan vi väl ändå bjuda världen på när vi fått lyxen att födas och/eller växa upp i Sverige?

Tack Sverige för min utbildning!

zlatan friends arena

Zlatan

Patrik Appelquist TEDx-talk

On 2013/06/03 by Patrik Appelquist

Nu är mitt TEDx-talk publicerat på youtube. Jag pratar om min resa från Sverige till soptippen i Nicaragua via en ideell förening för gatubarn till klädmärket Dump Tees. Jag berättar också varför jag tycker att du ska börja göra de saker du vill göra i livet, att ta första steget och köpa dig en biljett till business world. Lyssna/titta får du höra varför. Cheers!

Patrik Appelquist TEDx

Patrik Appelquist – Mr Coompanion

On 2013/05/31 by Patrik Appelquist

Förra veckan lanserades Coompanions nya sajt och jag må ju säga att den blev helt förträffligt snygg! Eller vad säger du?

2011 fick jag pris för Västmanlands bästa affärsidé med Dump Tees och vann ett startkapital för att göra verklighet av affärsidén. Coompanion var en av arrangörerna och sponsorerna och jag är innerligt tacksam och stolt över priset!

patrik appelquist mr coompanion

Coompanion är en företagsrådgivare för alla som vill starta kooperativa företag och de är riktigt duktiga på vad de gör. Jag kontaktade dem när jag bodde i Nicaragua och jobbade med barnen på soptippen och idén föddes om att starta ett företag på soptippen för att skapa arbete. Mina tankar flög runt i 100 km/h och det var så många idéer samtidigt att jag behövde hjälp att strukturera dem. Erik Jonuks blev min rådgivare och hjälpte mig på ett mycket föredömligt sätt att göra något konstruktivt av alla idéer, kärlek till dig!

Just nu pågår faktiskt en affärsidétävling som du kan söka till om du har en kooperativ idé och fortfarande inte startat ditt företag. Kolla in ostartat.se!

 

 

Appelquist flyttar ut från Gatubarn.nu

On 2013/03/02 by Patrik Appelquist

Så kom den dagen då Gatubarn.nu blev fristående. Fristående från privata och personliga inlägg från den gamle stofilen Patrik Appelquist. Nåväl, en sanning med modifikation. Alla de gamla inläggen kommer troligtvis att få ligga kvar. Det handlar ju om en organisations födelse, en organisations uppväxt, ett äventyr i ett främmande land där barn bor på en soptipp, och en människas inre- och entreprenöriella resa -från en NGO till ett socialt företag/klädmärke som skapar arbete där det som mest behövs.

Med detta sagt betyder det inte, och jag upprepar, inte, att jag avslutar mitt engagemang i föreningen. Tvärt om. Nu är ”pilotfasen” avklarad. Föreningen har nu ett mycket tydligt syfte, föreningen har en erfarenhet från verkligheten i Nicaragua, och framförallt; föreningen har ett team. Det är nu det händer. Det är nu vi bygger Sveriges fetaste förening för barnen vid soptippen La Chureca!

lille kevin

 Älskade lille Kevin från soptippen. Det är för den här killen och hans kompisar som Gatubarn.nu finns!

 

Grunden är lagd. Vill du vara med och bygga Gatubarn.nu 2.0 så hör du av dig till mig på patrik[snabela]gatubarn.nu och kommer på årsmötet som går av stapeln den 15/3 i Växjö. Håll ögonen öppna. Efter årsmötet får du träffa den nya styrelsen och team Gatubarn.nu!

Gatubarn.nu keep calm and

 

Välkommen till bloggen!