En tacksam nyexaminerad affärsutvecklares tankar!

On 2015/06/09 by Patrik Appelquist

För nästan exakt tre år sedan kom jag hem från Nicaragua. 15 månader hade jag bott där. 12 av dessa 15 månader jobbade jag med barn som bodde på en soptipp. Plötsligt stod jag i centrala Stockholm och kände mig, inte hemma, utan som en Chele Pelón (rakad viting) i New York. Jag fick en omvänd kulturkrock, i mitt eget land. Jag smusslade med mobilen så att ingen skulle se vilken ”flashig” smartphone jag hade, jag hade alltid en hand på plånboken i fickan och jag hoppade till av rädsla varje gång det kom varmvatten ur kranen på handfatet. Det var en fantastisk känsla. Plötsligt behövde jag inte smussla med mobiltelefonen längre, plånkan kunde få ligga där i fickan utan handens beskydd och varmvatten i kranen…vilken lyx det är alltså!

Något mer som är lyx i Sverige är utbildning. Kan du fatta att jag inte behövde betala en enda krona för att gå en treårig universitetsutbildning för att bli affärsutvecklare? Kan du fatta att jag dessutom fick bidrag varje månad som täckte delar av mina kostnader som student i Sverige? Fy fan vad jag har det bra alltså. Manu Chao har gjort en rätt skön låt som heter ”la vida es una tombola” eller ”livet är som ett lotteri” och jag är så jävla lyckligt lottad som råkar komma från Sverige. Ibland tänker jag på det och funderar hur annorlunda mitt liv hade sett ut om livets lotteri hade gjort att jag hade fötts i…typ Nicaragua. Om jag hade vart bror eller kanske på riktigt far till lille Kevin som kallade mig för pappa när jag var där. Om jag, precis som han, hade vuxit upp med en alkoholiserad pappa på en soptipp. Om jag hade bott i ett land där det bara är övre medelklassen och överklassen som har råd att utbilda sig. Om jag hade vuxit upp i ett land där inte ens doktorer och advokater tjänar bra pengar. Vem hade jag vart då? Vad hade jag gjort? Vem hade jag blivit?

lille kevin

Kevin

Har du tänkt en liknande tanke någon gång? Det är så lätt att ta allt för givet. Jag vill inte göra det. Jag är så innerligt tacksam att jag råkade födas i ett land som är relativt fritt från korruption och förskonat från krig i nutiden. Jag är så innerligt tacksam att jag utan några större konstigheter eller ekonomiska ansträngningar kunde ta min kandidatexamen på Linnéuniversitetet. I Macau (Kina) träffade jag en kille (kines) som berättade hur härlig han tyckte min livsstil verkade vara. Hur frigjord och individualistisk jag var, på ett bra sätt. Vi sågs ofta utanför byggnaden där jag bodde. Oftast så satt jag där med en god vän och drack några öl (fast man inte fick) efter plugget. Jag berättade om mina dåvarande planer i livet å hans ögon sken upp samtidigt som hans ansikte avslöjade en nyans av avundsjuka. När han berättade att han var den enda sonen i familjen och att hans föräldrar spenderat/investerat vartenda korvöre på hans utbildning och att de förväntade sig return on investment (ROI) asap så att de kunde börja leva ett drägligt liv och så småningom pensionera sig så förstod jag varför. Han var jättenöjd över att ha fått en utbildning men han kommer förmodligen aldrig att kunna förverkliga sig själv och fullfölja sina galna drömmar som alla unga människor har, oavsett vart man kommer ifrån. Prio ett är alltid någon annan, familjen.

Plötsligt inser man hur enormt många möjligheter och valmöjligheter vi har i Sverige. Betald utbildning och i princip ingenting som håller oss tillbaks från att förverkliga oss själva. Världen ligger som en boll framför våra fötter och vi har möjligheten att leka med den precis som vi vill, för vi kan. Vi kan göra det som många andra knappt kan drömma om. Vi har fötts som små Zlatans på vår hemmaplan Friends Arena, bollen ligger i princip på mållinjen och vi behöver bara toucha den för att det ska bli mål. Men eftersom vi är Zlatan så klackar vi in den, eller hur? For the show, det kan vi väl ändå bjuda världen på när vi fått lyxen att födas och/eller växa upp i Sverige?

Tack Sverige för min utbildning!

zlatan friends arena

Zlatan

OS-arbetare fick ett järnrör uppkört i röven!

On 2014/01/30 by Patrik Appelquist

Jag bojkottar OS i Sochi 2014!

Efter att ha sett dagens reportage av Uppdrag granskning har jag bestämt mig för att bojkotta OS 2014. Det känns jättetråkigt, jag älskar vintersport och framförallt hockey. Men du kommer snart att förstå varför.

De senaste veckorna har det talats om allt hyschande kring Putins OS. Rykten började florera om att de utländska OS-arbetare som bygger OS-byn inte får betalt och att villkoren är usla.

tintin

Idag slogs sista spiken i kistan. Uppdrag granskning kunde ikväll avslöja hur tiotusentals utländska fattiga byggnadsarbetare har jobbat i månader med OS-byn utan att få betalt. Hur arbetarnas familjer i princip svälter där hemma eftersom deras män inte har några pengar att skicka tillbaks. Många blir dessutom svårt misshandlade, av polisen. Uppdrag granskning träffar Mardiros Demirtjan som berättar hur polisen körde upp ett järnrör i röven på honom tills han gick med på deras krav.

Budgeten är spräckt – bend over!

Allt tyder på att byggföretagen (som ägs av Putins käraste vänner) som ansvarar för bygget vill hålla kostnaderna nere, däremot måste de ju leverera till herr diktator Putin och göra honom glad. Så, därför har byggföretagen inlett ett fördelaktigt samarbete med den eminenta ryska polisen. Det hela är väldigt enkelt och går ut på att byggföretaget anmäler en massa utländska arbetare för stöld, polisen kommer likt en hund på kommando och hämtar de utländska arbetarna och försöker snällt få dem att erkänna de påhittade brotten. När de vägrar erkänna tar polisen till aningen mer oortodoxa metoder. Eller kanske är de väldigt ortodoxa ändå. Jag menar, den rysk-ortodoxa kyrkan och Ryssland som land har ju tidigare visat vad de går för när det kommer till HBT-frågor genom att göra det olagligt och förenat med fängelse att ens förespråka homosexualitet (se dokumentär).

 

Polisen och SD-manövern

Hur som haver. Ryska polisen gör då en så kallad SD-manöver och tar till järnrören. Men som vi alla vet (eftersom vi tittat på Filip och Fredrik) är ryssarna lite mer ”avantgarde” än oss svenskar, ja kanske till och med än lite galnare än SD-anhängarna. Så, polisen kör upp (detta är ingen metafor) järnröret i röven på de som inte erkänner. Metoden har visat vara sig imponerande, ja nästan förvånansvärt effektiv för att få människor att erkänna saker, ja nästan vad som helst faktiskt.

järnrör

Efter SD-behandlingen i ändalykten har det hänt att byggarbetare dessutom väljer att skriva på papper som friskriver byggbolagen från de skulder de har till byggarbetarna. Men pappret kan liknas vid ett oneröst avtal. Ja herregud, man ger väl och tar i en relation? Särskilt när man kommit varann så pass nära att man börjat utforska varandras analöppningar (jaha nu var det plötsligt okey att män pillar varandra i rumpan)? På pappret står det nämligen att byggföretaget lovar att dra tillbaks den falska polisanmälan om byggarbetaren signerar det. Och vips så har cirkeln slutits och Putin kan nu bygga en underbart vacker OS-by åt oss att beskåda under våren. Är det inte fantastiskt? Ser du inte fram emot att se våra svenska hjältar skrida fram på marken som byggdes av slavar som blev misshandlade med järnrör uppkörda i röven? Eller får du också en bitter jävla eftersmak i kakhålet? Kanske kan vi ändå trösta oss med att Putins bästa kompisar (dollarmiljardärer sedan tidigare) fick  miljarder skattepengar rätt ner i fickorna för sitt föredömliga upprättande av OS-byn i Sochi.

 

OS 2014 – till vilket pris?

Hur gärna tittar vi på vintersport år 2014? Vad är OS värt? Kanske är det värt allt. De som anser det kommer att titta på OS-sändningarna. Själv kan jag inte med det. Jag köper det inte. OS i Sochi är redan dyrare än alla tidigare hållna vinter-os tillsammans rent ekonomiskt, men i min värld räcker det egentligen med ett järnrör i röven så är måttet rågat!

Ryssland, kom in i matchen! Putin, behöver du hjälp med att bygga ditt personliga varumärke och samtidigt bygga ett välfungerande land med bra rykte internationellt? Hör av dig till oss studenter på Enterprising and Business Development på Linnéuniversitetet i Växjö, vi har precis avslutat kurser i både hållbar utveckling och jämställdhetsfrågor. Vi kostar ca 2.000 kronor i timmen, endast förskottsbetalning…

En facebookgrupp för de som bojkottar OS 2014 på grund av Rysslands agerande kring uppbyggandet av OS-byn men även på grund av andra orsaker så som landets lagar som förbjuder homosexualitet etc.

 

Filminspelning med Don Kickerino

On 2013/10/28 by Patrik Appelquist

Min älskade akademiske vapendragare Jesper Johansson fick den ärofyllda utnämningen ”Årets Kicker” i år. Ett prestigefullt pris som jag inte alls är förvånad över att han vann. Jesper har en fantastisk förmåga att socialisera i såväl alkoholhaltiga- som alkoholfria miljöer och glider fram likt en fisk i vattnet mellan olika konversationer i olika konstellationer av människor.

Till finsittningen på ekonomhelgen blev Jesper förfrågad om han ville vara toastmaster. Svaret var dock inte givet. Vi blev tvungna att spela in en liten film för att illustrera det problematiken kring det hela. Se och njut av Jesper Johansson som ”Don Kickerino”, jag och Oliver Mattsson och Fredrik Gasslander som livvakter och Signe Ögren Kull som sig själv.

Patrik Appelquist film

En EBD:are har minst fyra bollar i luften!

On 2013/03/15 by Patrik Appelquist

Ja det är grymt mycket i skolan just nu. Vi har fyra saker som ligger på; ett PM i socialpsykologi, en rapport i informatik, en rapport i omvärldsanalys och en ”munta” (muntlig tentamen) i entreprenörskap. Hårda bud i mellerud! Men det är så det ser ut på programmet ”Enterprising and Business Development”. Man lär sig hantera det och prioritera.

linnaeus university ebd

Men på söndag åker jag till Stockholm tillsammans med EBDplus för att deltaga på UF-mässan i Älvsjö. Det ska bli riktigt skoj att träffa alla drivna unga människor och berätta om EBD som utbildning. Vi kommer att finnas på mässan från måndag morgon till tisdag eftermiddag. Så har du vägarna förbi så är du varmt välkommen förbi och tjöta lite!

Vinner besökarnas pris

On 2013/03/14 by Patrik Appelquist

På Linnéuniversitetet anordnades förra veckan en mässa som kallas Amår och då fick alla studentföretag ansöka om att ställa ut på mässan ihop med näringslivet i Växjö. Fyra företag skulle väljas ut och Dump Tees fick förmånen att vara ett utav dom.

Under mässan pågick en tävling som heter Pursuit of happiness, en tävling med två fina priser. Vid min sida under hela mässan hade jag Jesper ”Golfarn” Johansson, min kollega och akademiske vapendragare som jag jobbar riktigt bra med. Det va riktigt skoj att jobba ihop med någon för en gångs skull. Företagande kan vara ganska ensamt ibland faktiskt.

Vi krängde t-shirts och passade på att fira Dump Tees 1-årsdag med tårta och skumpa tillsammans med alla kunder. Übertrevligt! Vi fick många fina kommentarer om montern vi byggde och vi kan ju erkänna att vi var mäkta stolta över den själva. Faktum är att vi tog hem ”besökarnas pris” och vann således 2.000:- till företaget, trevligt!

Dump Tees Jesper johansson

 Jesper håller ställningarna!

Trötta som små djur efter en lång dag på koffein tog vi emot priset på banketten samma kväll. En mycket trevlig tillställning med stand-up, musik, god mat och förfriskningar.

Ett stort jävla tack till Jesper, Viktor och Millaray som ställde upp och hjälpte till under dagen! Och ett stort tack till alla goá besökare som röstade på Dump Tees. Un abrazo fuerte! Läs mer och se fler bilder på DumpTees.com!