En tacksam nyexaminerad affärsutvecklares tankar!

On 2015/06/09 by Patrik Appelquist

För nästan exakt tre år sedan kom jag hem från Nicaragua. 15 månader hade jag bott där. 12 av dessa 15 månader jobbade jag med barn som bodde på en soptipp. Plötsligt stod jag i centrala Stockholm och kände mig, inte hemma, utan som en Chele Pelón (rakad viting) i New York. Jag fick en omvänd kulturkrock, i mitt eget land. Jag smusslade med mobilen så att ingen skulle se vilken ”flashig” smartphone jag hade, jag hade alltid en hand på plånboken i fickan och jag hoppade till av rädsla varje gång det kom varmvatten ur kranen på handfatet. Det var en fantastisk känsla. Plötsligt behövde jag inte smussla med mobiltelefonen längre, plånkan kunde få ligga där i fickan utan handens beskydd och varmvatten i kranen…vilken lyx det är alltså!

Något mer som är lyx i Sverige är utbildning. Kan du fatta att jag inte behövde betala en enda krona för att gå en treårig universitetsutbildning för att bli affärsutvecklare? Kan du fatta att jag dessutom fick bidrag varje månad som täckte delar av mina kostnader som student i Sverige? Fy fan vad jag har det bra alltså. Manu Chao har gjort en rätt skön låt som heter ”la vida es una tombola” eller ”livet är som ett lotteri” och jag är så jävla lyckligt lottad som råkar komma från Sverige. Ibland tänker jag på det och funderar hur annorlunda mitt liv hade sett ut om livets lotteri hade gjort att jag hade fötts i…typ Nicaragua. Om jag hade vart bror eller kanske på riktigt far till lille Kevin som kallade mig för pappa när jag var där. Om jag, precis som han, hade vuxit upp med en alkoholiserad pappa på en soptipp. Om jag hade bott i ett land där det bara är övre medelklassen och överklassen som har råd att utbilda sig. Om jag hade vuxit upp i ett land där inte ens doktorer och advokater tjänar bra pengar. Vem hade jag vart då? Vad hade jag gjort? Vem hade jag blivit?

lille kevin

Kevin

Har du tänkt en liknande tanke någon gång? Det är så lätt att ta allt för givet. Jag vill inte göra det. Jag är så innerligt tacksam att jag råkade födas i ett land som är relativt fritt från korruption och förskonat från krig i nutiden. Jag är så innerligt tacksam att jag utan några större konstigheter eller ekonomiska ansträngningar kunde ta min kandidatexamen på Linnéuniversitetet. I Macau (Kina) träffade jag en kille (kines) som berättade hur härlig han tyckte min livsstil verkade vara. Hur frigjord och individualistisk jag var, på ett bra sätt. Vi sågs ofta utanför byggnaden där jag bodde. Oftast så satt jag där med en god vän och drack några öl (fast man inte fick) efter plugget. Jag berättade om mina dåvarande planer i livet å hans ögon sken upp samtidigt som hans ansikte avslöjade en nyans av avundsjuka. När han berättade att han var den enda sonen i familjen och att hans föräldrar spenderat/investerat vartenda korvöre på hans utbildning och att de förväntade sig return on investment (ROI) asap så att de kunde börja leva ett drägligt liv och så småningom pensionera sig så förstod jag varför. Han var jättenöjd över att ha fått en utbildning men han kommer förmodligen aldrig att kunna förverkliga sig själv och fullfölja sina galna drömmar som alla unga människor har, oavsett vart man kommer ifrån. Prio ett är alltid någon annan, familjen.

Plötsligt inser man hur enormt många möjligheter och valmöjligheter vi har i Sverige. Betald utbildning och i princip ingenting som håller oss tillbaks från att förverkliga oss själva. Världen ligger som en boll framför våra fötter och vi har möjligheten att leka med den precis som vi vill, för vi kan. Vi kan göra det som många andra knappt kan drömma om. Vi har fötts som små Zlatans på vår hemmaplan Friends Arena, bollen ligger i princip på mållinjen och vi behöver bara toucha den för att det ska bli mål. Men eftersom vi är Zlatan så klackar vi in den, eller hur? For the show, det kan vi väl ändå bjuda världen på när vi fått lyxen att födas och/eller växa upp i Sverige?

Tack Sverige för min utbildning!

zlatan friends arena

Zlatan

Dag tre till sju i Macau

On 2014/08/26 by Patrik Appelquist

Måndag
Idag träffades alla utbytesstudenter vid entrébyggnaden. Vi är ca 140 stycken. Majoriteten är från mainland china och sen är ett gäng från Portugal, Finland, Tyskland, Japan osv. Jag va fortfarande lite jetlaggad på morgonen men snart va vi igång och tog en lång promenad med våra ”buddies” (studenter från Macau) som visade oss runt på campus. Sen hade vi möte i en sal med grym AC. Knatade ut som en isglass efter två timmar. Senare va det dags att ”pre-enrolla” till kurser…igen! Detta har vi redan gjort säkert fyra gånger redan men here we go again. Jag hade tack och lov redan fått fem kurser lovade mig så jag behövde bara lägga till en rackare till för att få min sjätte. Dock kraschade administrationens datorer så efter två timmars väntan fick vi gå hem och blev ombedda att komma tillbaks dagen efter. På kvällen åkte hela gänget iväg till stan och åt portuguisisk mat som va riktigt god. Jag fick till och med med mig två stora doggybags hem. Efter middagen gick några av oss ut och tog några öl och på hemvägen köpte vi ”macaukortet” som är rätt smidigt att ha. Med det får man rabatt på bussresor och dessutom kan du betala med det i affärer och restauranger och då får man ca 5% rabatt.

macau pass

Tisdag
Idag gick jag upp tidigt för att återigen gå till pre-enrollment-grejen. Det hela var snabbt ordnat och vips hade jag fått min sjätte kurs tilldelad. På kvällen åkte vi alla till en koreansk restaurang där man fick massa mat levererat på små tallrikar som man sedan själv fick lägga på en varm platta i mitten av bordet. Oerhört gott och ganska roligt att leka med =)

Onsdag
Idag tog vi lite foton till våra studentkort och sen åkte vi iväg till Macau-ön där vi gick upp i Floor of Macau Tower. En galet hög byggnad där man ser hela Macau under sig. Man kan faktiskt hoppa bungyjump från den och vi såg ett par som gjorde det när vi knatade runt där uppe. Fascinerande. På kvällen åkte vi till en restaurang för att äta ”hot pot”. En oerhört härlig maträtt där du får en stor kokande gryta framför dig som är delad i två delar för att kunna skilja en kryddad sida från en mer naturell sådan. Upplägget va lite som på den koreanska restaurangen. Man får in massa små lådor med mat som man sedan stoppar ner i antingen den heta sidan eller den naturella sidan. Sedan är det bara att börja tugga. Allt från nötkött, fisk, grönsaker och konstiga degbollar kom in på löpande band. Det tog aldrig slut. Oerhört mumsigt må jag säga! Jag har sällan ätit så mycket i mitt liv! På natten gick vi ut på ett ställe som heter Cubic. Ett helt okey ställe med dansare och show. Aningen dyrt att gå in, tror vi betalade 250 kronor nästan.

Torsdag
Denna dag va egentligen helt värdelös. Klockan 14:30 kom en nisse och höll en föreläsning om vad man inte får göra på campus. I princip allt är förbjudet. Man får inte ha sex, man får inte dricka alkohol, man får inte kasta saker i luften, inte vistas i samma rum med motsatt kön efter klockan 22 eller squatta på toaletten. Genomgången tog 1.5 timme och killen gjorde allt han kunde för att vi inte skulle tappa suget helt. Senare tog en dam över. Denna föreläsningen hade blivit oerhört hypad och skulle handla om Macaus spelindustri. Jag hade oerhörda förväntningar men dom grusades redan efter 10 minuters föreläsning. Det hela lät mer som propaganda mot kasinon samtidigt som det skröts över hur mycket pengar Macau gör på spelindustrin. På kvällen va jag helt slut och hoppade middagen. Somnade tidigt och sov som en baby till dagen efter. De andra åt indiskt.

no squats allowed

Fredag
Idag åkte vi iväg med våra buddies till Macau för att titta på alla sevärdigheter. Ärligt talat är jag inte mycket för att titta på sånt som turister tittar på. Jag sticker hellre iväg till avlägsna gator och ställen där turisterna inte hänger. Men men. Det va trevligt att få se lite mer av Macau-ön och att lära känna buddiesarna bättre. Denna dagen hade vi blivit lovad ”proper chinese food”. Oh my god så rätt dom hade. När vi kom till restaurangen så fick jag flashbacks från serien Dexter. Det såg ut som att vi gick in och satte oss i ett badrum och borden hade någon skum plastfolie över sig. Rätt va det var så kom de och serverade en rulle toapapper och en tillbringare med något som jag trodde va té. Jag började servera alla runt bordet när en av buddiesarna plötsligt sa att det inte alls va något vi skulle dricka, utan snarare göra rent våra ätpinnar och tallrikar med. Vafan?! Inte nog med att vi har fått tillaga vår mat själva hela veckan. Skulle vi diska våra tallrikar nu också?

Plötsligt började folk utanför skrika. Jag kubbade ut och såg en man hålla i en orm. Det blev stor uppståndelse och alla började ta foton med ormen. En annan man kom gående med en stor bur med något levande i. Det va paddor, i massor. Stora sådana! Jag insåg att jag inte alls stod ”ute på gatan” utan i själva verket mitt i restaurangens kök. Någon tände upp en eld och plötsligt började grytorna puttra. Mannen började halshugga paddorna och flådde dem i en hink för att sedan lägga dem i en korg. En av paddorna hoppade ut från korgen, utan huvud och skinn. En kvinna kom plötsligt gående med en tallrik med saker som rörde sig. Larver. Några provade att äta dom direkt, levande. Inte jag, det gick inte. Jag fick för stora kväljningar. Så oerhört vidrigt.

Vi gick till bords. Spända på vad och hur denna mat skulle komma serverad. Paddorna va ganska goda och larverna va inte alls dumma, de smakade som jordnötter, ormen va inte alls så god, mest brosk faktiskt. Men sen höll jag på å dö. Plötsligt kommer damen in med en tallrik kackerlackor!!! Jag fullkomligt hatar kryp, och nu skulle jag äta en kackerlacka?! Oh hell no. Efter en invärtes MMA-fight med mig själv tog jag mod till mig och åt…inte bara en utan TVÅ kackerlackor! Så jävla stolt! Det smakade inte så mycket faktiskt men det va ändå vidrigt!

kockroaches for food

maggots for food

patrik appelquist

patrik appelquist

patrik appelquist

Good restaurant