Pingis och telefonnummer

On 2014/08/27 by Patrik Appelquist

Idag hade jag inga lektioner alls. Tisdagar kommer att vara min lediga dag. Det passar bra för då kanske jag hinner pyssla lite med läxor, Dump Tees eller SFI-projektet. När grabbarna va klara med sina lektioner så tog vi bussen till Taipa för att köpa mig ett telefonnummer och för att storhandla på deras supermarket. Priserna på butiken här på campus är nästan dubbelt så höga som inne i stan faktiskt. Jag bunkrade på mig nudlar i massor. Den stora lådan med nudlar kostar bara 4,50 sek styck. Nej jag vet det är inte bästa maten men vi har inte tillgång till kök i våra lägenheter här. Däremot har vi tillgång till kallt och kokande vatten i pentryt på vår våning. Det funkar kanon till nudlar och jag tror att man kan ”koka” lite ägg med det. För att få lite proteiner också!

Damen i telefonbutiken pratade länge och väl, eller ja, inte så väl men ganska länge, om hur det funkar med prepay-cards osv. Det enda jag fattade va hennes sista mening ”yu inderstind?”. Jag fattade inte ett jota. Hon suckade och tog allt från början. På något som lät lite mer som engelska. Ett tu tre så hade jag fått ett macanesiskt telefonnummer i alla fall.

På butiken luktade det apa. Så oerhört ruttet så jag trodde jag skulle dö. Tomas sa att han hade sett något typ av kött som butiksbiträdena hackade upp och vi letade efter det men hittade det aldrig. Det sjuka är att senare på kvällen när jag öppnade mitt fantastiskt fina paket med kakor så fanns exakt, exakt samma lukt i påsen! Jag och Kike (min room mate) försökte verkligen äta den men det gick inte!

tea time
Min room mate Kike.

Efter butiksbesöket gick vi till bussen. Jag hade druckit dåligt under dagen så jag sa till grabbarna att jag skulle pipa iväg och köpa mig en läsk eller liknande. Precis när jag börjar gå så ser vi bussen bortom rondellen. Jag kubbar snabbt in i den lilla kiosken och hugger en isté, frågar mannen om han kan skynda sig en aning med frukterna som han håller på och staplar i andra änden av kiosken eftersom bussen är på väg. Mannen märker min stress och slänger sig runt disken, skriker ”6 patacas”, jag ger honom tio. Han börjar rota i sin kassa och gormar att han ger mig fem patacas eftersom det går fortare så (fem patacas finns i mynt, ungefär som vår femkrona). Så jäkla go gubbe! Dagens ros går till honom!

Väl på campus igen så bokade vi pingisborden. Jag, Kike och Tomas (spanien), Goran (sverige), Yuta och Shun (japan) lirade matcher och vinnaren fick stå kvar. Racketarna va små, nästan två centimeter för korta så det kändes lite lustigt att hålla i dom. Men ganska snart kom vi in i det och kunde börja lira på riktigt. Jag introducerade rundpingis för japanerna. Något som var mycket uppskattat. Vi sprang oss galet svettiga och spelade non-stop i två timmar i princip.

pingpong in macau

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *